I fädernas spår – besök till släktgårdar i Redvägs härad

Den 17 juli 2021 företog delar av styrelsen – Jan, Lars, Lena och Kenneth en ny resa till gårdar i södra Västergötland – närmare bestämt till Marbäck, Timmele och Brostorp – som är intimt förknippade med vår släktförening. Detta var en uppföljning av en motsvarande resa 2020, och än en gång under kvalificerad ledning av föreningens förutvarande ordförande Rune Anderssson.

Vår resa inleddes i Limmared och gick sedan norrut,och på vägen passerade vi Södra Åsarps kyrka där Jon i Åhs var klockare.

Vårt första mål var gården Kärrabo 107 i Marbäck i Kinds härad. Denna gård innehades av Sven Rylander, huvudman för släktgren 4. Han föddes 1785 i Rösered, Månstad, men kom liksom sin äldre bror Johannes att arbeta som handelsdräng i Ulricehamn. 1822 gifte han sig emellertid med köpmansdottern Christina Jansdotter, och hennes far Johan Hieronymusson lät Sven överta hustruns fädernegård som var Kärrabo. Sven Rylander etablerade sig här som jordbrukare och blev en respekterad person i bygden som kyrkvärd. Paret fick på kort tid sju barn, men dessvärre avled Sven alltför tidigt 1837, endast 52 år gammal.

Äldste sonen Johan gjorde precis som sin far, han gifte sig till en gård – Bredgården, också den belägen i Marbäck. Där startade han ett brännvinsbränneri och blev en framgångsrik fabrikör. Bränneriutrustningen donerades sedermera till Göteborgs museum 1923 och införlivades i dess industrihistoriska samlingar.

Kärrabo förblev i Rylander-familjens ägor långt efter Svens bortgång, men idag ägs fastigheten av en familj från Mölndal – Gunilla Hållander Andersson jämte make och dotter med familj. Vi blev likväl varmt välkomna att besöka gården och inspektera husen och vi blev bjudna på fika på gräsmattan. Familjen har satsat rejält på att renovera och modernisera husen men på ett pietetsfullt sätt bevarat mycket av det gamla. En helt fantastisk, imponerande gård har det blivit. Och man vårdar ömt om det förflutna, vi fick möjlighet att studera en rad gamla kartor och dokument.

Från Marbäck for vi vidare längs den bedårande sjön Åsunden och genom Ulricehamn för att ta oss till Timmele i Redvägs härad, en plats förknippad med Sven Rylanders bror Johannes, huvudman för vår släktgren nummer 3. Johannes levde 1780-1865 och började sin bana på samma sätt som Sven med att vara handelsdräng i Ulricehamn. Han blev så småningom egen handelsman och respekterad borgare i staden, och gifte sig med Johanna, som var sondotter till en känd riksdagsman – Joseph Hansson, som var bondeståndets talman och företrädare för möss-partiet under den så kallade frihetstiden på 1700-talet, en epok som varade fram tills Gustav III:s statskupp 1772. Mösspartiet kämpade framgångsrikt för att införa den svenska tryckfrihetsförordningen 1766 – den första i sitt slag i världen. Partiet motsatte sig dessutom det dominerande hatt-partiets krigspolitik gentemot Ryssland.

Efter giftermålet bosatte sig Johannes Rylander och hans familj först några få år i Södra Säm, men blev sedan ägare till Klockaregården i Timmele, en gård som låg mitt i samhället. Här bodde familjen i cirka 50 år. Gården kom sedermera i samband med skiftena på 1800-talet att flyttas ut från byn, varför vi vid vårt besök på platsen där Klockaregården legat nu stod ett annat mera sentida hus.

En kunnig representant för den lokala hembygdsföreningen visade oss runt i Timmele och vi besökte församlingsgården, kyrkan och kyrkogården.

Och nu märkte vi en besynnerlighet. Det visade sig att betydligt mer känd i bygden än Johannes Rylander var och är hans äldsta son Olof Petter Rylander, född 1819 och död 1890. I församlingsgården fanns stora porträttmålningar på Olof Petter och hans hustru Gustava, och på kyrkogården var deras gravsten den i särklass mest iögonfallande.

Olof Petter blev precis som sin far en skicklig affärsman som köpte godset Brostorp men också flera andra gårdar. Liksom kusinen Johan i Marbäck drev han ett ett antal brännvinsfabriker.

Men han var dessutom en god talare och drevs av ett stort samhällsengagemang som fick honom att ge sig in i politiken. När 1862 års kommunallagar trädde i kraft blev han Timmele kommuns första kommunalordförande, och några år senare valdes han in i riksdagen som representant för lantmannapartiet i Redvägs härads valkrets, först i andra kammaren och senare i första. Han blev en stridbar förespråkare dels för att införa allmän folkundervisning samt för att avskaffa införseltullar till Sverige.

Efter besöket i Timmele for vi till Brostorp för att beskåda Olof Petter Rylanders gods, men dessvärre hade vi misslyckats få kontakt med nuvarande innehavaren av den vackra gården, så därför fick vi nöja oss med att beskåda den på avstånd. Gården har blivit rejält känd i nutiden genom att den förekommer i Colin Nutleys Änglagårds-filmer som spelats in i dessa trakter.

Avslutningsvis for vi till Liared som också är beläget nära Ulricehamn, en by som liksom Timmele hört till Redvägs härad. I Liared bor styrelseledamoten och medresenären Lena Hansson, och hon trakterade oss med en ljuvlig middag varefter vi genomförde ett styrelsemöte för Jon i Åhs Ättlingar, innan vår grupp skildes åt efter en härlig halvdagstur.

LARS EKLUND